Föreningen med lång historia
Malmö Frisksportklubb har en lång historia! Klubben bildades redan 1935 och har sedan dess erbjudit roliga aktiviteter och verkat för bättre folkhälsa i Malmö. Vi är en förening med gamla anor men med en modern inriktning! Hälsa är för alla och träning är bäst när vi gör det tillsammans! Läs gärna mer om vår historia och våra aktiviteter genom åren här nedan.
Kristina Linde
Ordförande
Vår historia
Läs mer om oss
Klubben bildas
När man ser tillbaka på referat och notiser i tidningen Frisksport från mitten av 30-talet ger det en antydan om en sprudlande aktivitet, för att inte säga ”gåpåaranda” som lovade gott för den allt populärare Frisksportrörelsen. Medlemsformerna Järnringare och Silverringare drog till sig ungdom som stimulerats av veckotidningen Frisksport, som formligen flödande av kraftkarlar och väna flickor. Ungdomarna, som kom i kontakt med frisksport, anammade utan tvekan den nya given, som var allround träning, grovkost, frisk luft och härdning. Det var ingen hemlighet för någon att ville man nå resultat – bygga upp den egna fysiken liknande de praktexemplar som förekom i Frisksport – så fordrades målmedveten träning. Träningsivern var också utmärkande för rörelsen. Man var inte rädd för att visa sin nya livsstil och propagerade villigt för att vinna nya anhängare.
Sådan var andan runt om i Sveriges land, så även i Malmö under hela 30-talet. Man kan nästan använda liknelsen att frisksportklubbar ”växte upp som svampar ur jorden”. I början av 1935 bildades tvä klubbar som båda är föregångare till dagens Malmö FK. Den 6 januari 1935 vandrade tre pojkar och fyra flickor till Kråkenäs vid sjön Yddingen. Där hölls ett möte som resulterade i bildandet av en klubb som fick namnet Frisksportklubben Stålgänget. Dess förste ordförande var Malte Sjöberg. Jämnt en månad senare, 6 februari, bildades på Café Triangeln Malmö Frisksportklubb. Styrelsen fick följande sammansättning: ordförande Skotte Jakobsson, sekreterare Carl Palmqvist samt kassör Gunnar Helm. Flera andra klubbar från den tiden har upplösts och finns ej mer.
Lokalfrågan var besvärlig för klubbar med svag ekonomi. Detta var delvis anledningen till att FK Stålgänget och Malmö FK slogs tillsammans 1939. Det gemensamma namnet blev Malmö Frisksportklubb Stålgänget. Ytterligare en sammanslagning skedde 10 år senare, då mellan Malmö Frisksportförening och MFK Stålgänget. Namnet efter sammanslagningen blev Malmö Frisksportklubb.
Symbol och motto
Tors hammare i en solring har funnits med sedan 1930-talet och var länge frisksportarnas symbol över hela landet. Solen symboliserar det goda och Tors hammare slår ned det onda. |
|
Vårt sedan 2020 nya frisksportemblem! Vårt landskapsdjur kronhjorten delar vi med andra skånska frisksportklubbar. Tillsammans med vår logotyp blir Frisksport igenkänningbart i hela landet och i skåne. |
|
Historiskt motto och valspråk | Hälsa – ridderlighet – fred En sund själ i en sund kropp |
Modernt motto | Träning och hälsa för alla, sedan 1935 |
Lokaler
Detta avser i första hand lokaler för styrelse och klubbmöten. För inomhusträning har lokalerna varierat, dels efter verksamhet dels efter tillgång. |
|
1936-38 | Hibros brottarlokal (även träning) |
1938-40 | Stora Nygatan 42 |
1941-42 | MAI:s lokaler, Skomakaregatan |
1942-44 | Södra Promenaden (Zadigs hus) |
1944-48 | Folkets Hus Skolgatan |
Prippska Villan, Limhamn | |
1956-75 | Henrik Smithsgatan 1 |
1975-79 | Bergsgatan 2 |
1979-95 | Köpenhamnsvägen 43 C |
1995- | Roskildevägen 7 |
Ordförande genom tiderna
1935 | Malte Sjöberg | 1936 | Malte Sjöberg | 1937 | Åke Hallin | 1938 | Malte Sjöberg |
1939 | Bror Hansson | 1940 | Lars Olsson | 1941 | Bror Hansson | 1942 | Bror Hansson |
1943 | Kurt Törnqvist | 1944 | Kurt Törnqvist | 1945 | Evert Söderström | 1946 | Evert Söderström |
1947 | Evert Söderström | 1948 | Evert Söderström | 1949 | Ove Hedengård | 1950 | Ove Hedengård |
1951 | Ove Hedengård | 1952 | Ove Hedengård | 1953 | Ove Hedengård | 1954 | Arne Gabrielsson |
1955 | Lars Olsson | 1956 | Kjell Larsson | 1957 | Vilhelm Fehrlund | 1958 | Sven Hedengård |
1959 | Sven Hedengård | 1960 | Sven Hedengård | 1961 | Sven Hedengård | 1962 | Sven Hedengård |
1963 | Evert Söderström | 1964 | Evert Söderström | 1965 | Evert Söderström | 1966 | Evert Söderström |
1967 | Sven Hedengård | 1968 | Evert Söderström | 1969 | Evert Söderström | 1970 | Vilhelm Fehrlund |
1971 | Vilhelm Fehrlund | 1972 | Göte Olsson | 1973 | Göte Olsson | 1974 | Evert Söderström |
1975 | Evert Söderström | 1976 | Evert Söderström | 1977 | Lennart Bengtsson | 1978 | Lennart Bengtsson |
1979 | Lars Olsson | 1980 | Lars Olsson | 1981 | Evert Söderström | 1982 | Evert Söderström |
1983 | Vilhelm Fehrlund | 1984 | Vilhelm Fehrlund | 1985 | Lena Hansson | 1986 | Lena Hansson |
1987 | Lena Hansson | 1988 | Lena Hansson | 1989 | Rune Hansson | 1990 | Rune Hansson |
1991 | Rune Hansson | 1992 | Rune Hansson | 1993 | Christina Olsson | 1994 | Leif Persson |
1995 | Leif Persson | 1996 | Leif Persson | 1997 | Leif Persson | 1998 | Leif Persson |
1999 | Leif Persson | 2000 | Leif Persson | 2001 | Leif Persson | 2002 | Leif Persson |
2003 | Leif Persson | 2004 | Leif Persson | 2005 | Leif Persson | 2006 | Leif Persson |
2007 | Leif Persson | 2008 | Leif Persson | 2009 | Leif Persson | 2010 | Leif Persson |
2011 | Håkan Linde | 2012 | Håkan Linde | 2013 | Håkan Linde | 2014 | Håkan Linde |
2015 | Håkan Linde | 2016 | Håkan Linde | 2017 | Håkan Linde | 2018 | Håkan Linde |
2019 | Lena Hansson | 2020 | Kristina Linde | 2021 | Kristina Linde | 2022 | Kristina Linde |
Lunken
En frisksportare är i regel en mångsysslare som provar på det mesta. Lunken-idén föddes under ”bastusnacket” vid stugan i mitten av 50-talet. En del hade vid några tillfällen vandrat från Malmö till stugan på Romeleåsen – varför inte springa eller lunka till stugan någon gång!!! Tanken omsattes i handling. Sedan Knut och Stig strängat banan skedde starten den 22 november 1959 med 16 löpare på startlinjen vid Oxelgatan. Följande strof fick de med på vägen:
till det gigantiska loppet från Malmö till Romele ås. över bördiga slätter och odlade höjder, förbi sägenomspunna slott och idylliska torp, förbi sjöar med klingande namn, genom yppiga skogar och historisk bygd till stugan med stort S. Lycka till!”
Under de första fem åren erhöll de fullföljande en ”dubbel-gås” i porslin, därefter fick de en graverad träplatta vartill fästes skyltar med namn och resultat för varje avverkad Lunk. Startplatsen flyttades en liten bit till Vattentornet vid Rosengårdsstaden. Deltagarantalet växte till drygt 100-talet. Detta skapade svårbemästrade problem. Transporter av ombyteskläder och löpare. De sanitära resurserna var otillräckliga liksom parkeringsutrymmen mm. Efter det att Lunken arrangerats 10 gånger, 1959-1968, mognade tanken att utöka till full maratonsträcka med samma start som målplats. Detta underlättade avsevärt arrangörsskapet. Vår första maraton flaggades av 1969 med 48 startande. Start och mål var förlagd till Beijers Park. Bansträckningen gick österut via Staffanstorp med vändpunkt vid Alberta Kvarn, nära Esarps kyrka. Vi var tämligen ensamma om att arrangera långlopp vid den tiden, så vi kan betraktas som banbrytare på området. Ryktet om vårt arrangemang letade sig utanför landets gränser, så vår ”mara” blev snart internationell. Bansträckningen ändrades efter några år så vändpunkten var vid Skabersjö slott, via Kvarnby och Södra Sallerup. Bastusnacket kom ännu en gång att spela in för ett nytt långlopp. Efter träningen dryftades frågan om ett stadslopp i samband med MPGI:s 75-års jubileum. Polisen ville gärna ha oss med som hade lång erfarenhet på området. Året var 1982. Efter några sammanträden var allt klart. Start och mål på Malmö Stadion med banan dragen genom de centrala delarna av stadskärnan. För att smidigare lösa trafik och andra tillhörande problem tillfrågades Malmö Stad att ingå i teamet. Publicitet är också väsentligt. Sydsvenska Dagbladet Snällposten anknöts för den uppgiften. Den slutliga arrangörsgruppen kom att bestå av fyra var för sig skilda organ: Polisens Gymnastik och Idrottsförening, Malmö Frisksportklubb, Fritid Malmö och SDS. Efter tre år kan vi så att säga andas ut. Den första spänningen är över och arbetet flyter nu i banor, som visat sig effektiva. Även ekonomiskt verkar det att ha stabiliserat sig. Vår egen maratontävling lades ner i med att vi ingick som medarrangör för Malmö Maraton. Frisksportlunken 1959 16-mannafältet släpptes iväg kl 9.00 med en aning tjuvstart. Det bar iväg upp för Oxiebacken med Kungshög och de hade att följa markering med vita kritlinjer och papp-pilar med text: Frisksport – Lunken. En tätklunga med Leif, Lennart, Jim och ”Pallas-Lasse” utkristalliserades ganska snart och vid Skabersjö slott hade de en 2 min. ledning. Vägen gick sedan över Roslätt, söder om Yddingen, förbi Bökeberg och in på skogsvägar till matkontrollen vid Kabelljung. Där hade vi fått låna kök och Wira och Karla kunde här hälsa löparna med varm blåbärssoppa och vetebullar. Jim hade måst släppa och kl 10.30 efter 1 timmes löpning kom tätklungan till matkontrollen. Förtäringen smakade bra, man bytade kanske en tröja och ”skakade loss” benen. Alla överraskade med att springa hela sträckan till matkontrollen – 21 km. Förbi Eksholmen och Krutbacken gick Lunken och vid Glamberga hade Leif och Lennart dragit ifrån ”Pallas-Lasse” med 400-500 meter. Det blev nog lite svårare härute på de steniga och småbackiga mindre vägarna. Innan Degeberga låg Leif ensam i ledningen, Lennart hade besvärats av håll. Det bar iväg mot Häckebergasjön, som rundades. Hägrarna där undrade nog vad som var på färde. Knogiga uppförsbackar till Häckeberga skola, där markering med rödvit snitsel började. Den fortsatte genom skogen på kända träningsstigar och nådde slutmålet vid Stugan. Leif sprang under målskynket kl 11.46.47 och hade därmed gjort en förnäm prestation på en fin tid. På hela sträckan gick han inte ett steg. Lennart Karlsson stod inte långt efter – i tid rörde det sig endast om 2 min. På 3:e plats kom utom tävlan ”Pallas-Lasse”, men på slutet hade Jim börjat hota honom. Det skilde endast en knapp minut. De fullföljande hälsades med hjärtliga applåder och hurrarop. Alla kom i mål vid gott humör, givetvis trötta, men stärkta i förvissningen om att de verkligen hade gjort en prestation av stora mått. Nyponte och varm bastu gjorde sitt till för att påskynda återhämtningen. Sedan var det samling i storstugan vid den öppna brasan och prisutdelning. Det var en vacker prissamling. Det förnämsta var givetvis den av Kvarnmaskiners I.S. skänkta Orreforsvasen, som skall vara ett vandringspris. Priser utdelades t.o.m. sjätte man och varje fullföljande fick en minnesask i form av två lunkande gäss. Denna Lunk var ett litet försök och ett fullföljande av en sedan länge diskuterad sak. Tanken är att tävlingen skall gå på nytt till hösten och vi hoppas kunna finna en lämplig söndag för arrangemanget. Resultat 1959
Frisksportlunken 1960 Resultat 1960
Frisksportlunken 1961 Det var tredje året i rad som vi arrangerade Lunken och sex löpare från tre andra klubbar hade bett att få starta. Till 1:a matkontrollen efter ca 12 km bortom Skabersjö slott kom en klunga på sex löpare med en löptid av 48 min. Några km därefter vid Roslätt hade Jim tagit ledningen och gjorde därefter sitt eget lopp. Karl Johansson, Skanne, som låg 2 min. efter tätklungan vid 12 km, arbetade sig upp och lade sig som tvåa vid Häckeberga, där han gick om Uno Jönsson, Pallas, som gick in på tredje plats. Överraskande fyra blev Bertil Månsson. Efter dessa fyra man var det sedan ett hopp till femte, Roland Offrell, som var 17 min. efter. Tio av deltagarna sprang under 4 tim. med god marginal. Tionde man hade 3 tim. 37 min. Av de 16 startande fullföljde 14 löpare detta gigantiska lopp, som i år måste betecknas såsom det hårdaste hittills med besvärande motvind, tidvis regn och på långa sträckor ett svårt väglag efter den senaste tidens regn. Som ett kuriosum kan nämnas, att den sammanlagda viktförlusten var ca 50 kg. Vid matkontrollerna fick löparna blåbärssoppa och vid målet, vår stuga på Romeleåsen, väntade den varma bastun. Varje fullföljande fick var sin minnessak vid prisutdelningen, som ägde rum i Storstugan, där elden från den öppna spisen skapade en trivsam stund. Att det finns intresse för denna långlunk förstår vi, då Skannelöparna redan varslade om att de kommer igen nästa gång. Det var intressant för Länkens utsände att deltaga och känna på banan och påfrestningarna. När man, efter att ha startat två timmar tidigare än de övriga, har nått fram till Häckebergasjön och där passeras av segraren och dessutom på de resterande dryga 3 km av ytterligare tre löpare, då blir man imponerad i hög grad. Jag omväxlade med relativt korta gång- och löpsträckor och tog en rejäl rast på 15 min. Och om det skulle vara till ett annat år och någon är intresserad av att starta efter ”principen fullfölja”, så kan jag rekommendera denna förflyttning. Jag kan också säga: ”Det är kul att ha gjort det och man känner sig nöjd över prestationen, som delvis utgör en protest mot allt stillasittande nu för tiden.” ”Fjortonde mannen” Resultat 1961
Frisksportlunken 1962 På platserna 2 – 11 kom ”utombyare”, så först på 12:e plats kom ”vår” tvåa. Bertil, som i julas lovade slå undertecknad, kunde nu inte infria det löftet utom kom en minut efter. Vår gode Kalle, som aldrig saknas når det sker något i klubben, överraskade med att slå en hel del av våra egna, men så sprang han också 32 min. snabbare än i fjor. En del hade tjuvstartat med en timme och andra med 3 timmar, så sammanlagt kom deltagarantalet upp till 36. Bland dessa får vi salutera Inga Gerberg och Marianne Kryhl, som gjorde en verkligt strong insats. Var detta månne början till allmän ”Lunk” även bland töserna?? Utav alla 36 startande var det endast en man som fick bryta och detta på grund av att han hade sprungit 3 mil i samma vecka. Det blev lite för mycket av det goda, så knälederna ville inte hålla. på den långa sträckan behöver löparna något till livs och detta stod Ville för efter 11,5 km samt Yngve Olsson efter 25 km. Det var mycket välkommet och ger nya krafter. Under vägen fanns det även en del andra som var villiga att lämna lite drickbart och det var många tacksamma för. Den som höll i alla trådarna och ordnade allt var Knut och vi får tacka för det jättearbete han lagt ner, med vägvisning i form av pilar och kritstreck, samt mycket annat. Väl framme fanns det varm dryck som påpassligt serverades de då ”något” tröttkörda löparna. Prisutdelningen blev sedan en historia som borde filmats åt eftervärlden. En utomstående, som inte kände till vad som hänt tidigare på dagen, hade nog undrat vad det var för en samling kryckor som linkade fram för att få pris. Leif Resultat 1962
Frisksportlunken 1963 Under vägen till 2:a matkontrollen, då man sprang på småvägarna genom Bökebergsskogarna, skedde stora omkastningar och vid kontrollen, där Landström ledde med 4 min, hade Uno Jönsson, Pallas, gått upp till 2:a platsen tillsammans med Frank Persson, Skillingaryd. Uno Jönsson höll sin andra plats till mål, där Leif Persson kom in som tredje man. I tävlingen om Kvarnmaskiners IS, vandringspris för medlemmar inom Malmö Frisksportklubb och i vilket Jim Lindén och Leif Persson hade vars två inteckningar, tog nu Leif Persson sin tredje och vann därmed den förnäma Orreforsvasen för alltid. Leif satte nytt personligt rekord och hans prestation med tre inteckningar på fyra Lunkar är utmärkt. Jim Lindén var för dagen ej helt i slag, nog närmast beroende på hans deltagande i 30.000 m landsväg lördagen innan. En stor överraskning var Lennart Perssons löpning, som gav honom den goda tiden 3.08.34. Resultat 1963
Frisksportlunken 1971 Dagens prestation gjorde utan tvekan Greta och Ingvar Olsson som trots skoskav och en enorm trötthet klarade målet, ”stugan med stort S”, och är värda minst 2 strapatspoäng. Jag hoppas att vi nästa år kan köra till stugan per cykel ett par gånger innan det återigen är dags för ännu en Lunken, och då helt utan markeringar kanske. Ett tack till funktionärerna som var lika många som dem som valde gå eller ”Lunka”. Resultat 1971
11-årige Ingvar Olsson promenerade bra mycket över fyra mil och mamma Greta sannolikt över fem. Bra gjort! Fyra av de löpande var över 50 år eller där omkring. 54-årige Göte visade åter sin spänst och blev trea totalt. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Copyright © 2005-2023 Malmö Frisksportklubb |
Handboll
Egentligen började det hela med den form av ”rugbyhandboll” som vi bedrev under vinterträningen i gymnastiksalen på Sorgenfriskolan i slutet på 30-talet, då Conny Sundström (Skomakarn) var träningsledare. IFK Malmös handbollslag var ju under denna tid ett av topplagen i division 1, som med sin prickskytt Sven Malmfelt (Mankan) inspirerade oss att försöka skapa ett handbollslag inom klubben. Efter ett par intensiva träningsmånader vintern 1940-41, hade vi fått ihop ett lag som spelade tre träningsmatcher mot lag från Malmöregionen. Av dessa vann vi en och förlorade två hedersamt. Tyvärr gjorde kriget, som då rasade ute i Europa, att flera av våra medlemmar blev inkallade och det blev svårt att hålla samman laget.
Åren gick och inte förrän 1953 tog vi åter upp handbollen på vårt program. Det nyvaknade intresset för handbollen återspeglade sig i de välbesökta träningstillfällen vi lyckades få. Vi ska komma ihåg, trots att vi var upp till 25 vid varje träningspass, så hade vi väldigt svårt att få träningslokaler. Vi tog alla chanser som stod att få för att kunna träna under likvärdiga förhållanden som de andra lagen. Många minns säkert våra utflykter till Trelleborg, Lund, Lv4:s pjäshall, MFF:stadion, KFUM, Tennishallen på Idrottsplatsen m fl platser.
Vi startade i Malmöserien div 5, där vi under 1955 som bästa A-lag avancerade till Skåneserien div 4. Nu började en betydligt svårare period för vårt handbollslag. För att förstärka vårt lag lyckades vi få med två div 1 spelare från IFK Malmö, nämligen Lars Åke Buhre och Lennart Fredriksson. Som väntat nådde vi inga topplaceringar den tid vi var med i Skåneserien, men många av våra motståndare hade åtskilligt besvär med att besegra denna nykomling från Malmö. Det skulle senare visa sig att flera av spelarna i våra motståndarlag skulle bli uttagna att representera svenska handbollslandslaget. Fram till 1959 var vi med i seriehandboll med allt vad det innebar för att få ett så bra lag som möjligt till matcherna. Som slutomdöme till denna trevliga period i klubbens historia kan man väl tillägga, att vi lyckades få fram flera bra individuella spelare men aldrig riktigt lyckades få ordning på det vinnande lagspelet.
Volleyboll
MFK bedrev en gång i tiden volleyboll på elitnivå. Pionjärerna i volleybollsporten här nere i södra Sverige var utan tvekan FK Havsörnen i Klagshamn. Entusiasten framför alla andra, får man nog säga, var Erik Alexandersson. De tog lärdom av danskarna, som ju var före svensk volleyboll på den tiden, och dessutom hade en stor del i att vi i MFK blev så framgångsrika i sporten. Rune Hansson den förste som fick prova på volleybollens finesser hos dem. Sonja Johansson följde efter och snart var vi flera som fick deltaga i FK Havsörnens träning och spel. Så småningom började vi själva att träna och spela i egen regi. Ett år spelade vi i Köpenhamnsserien. Den var närmare än de svenska serierna av klass. Vi vann division 1 och skulle upp i Elitserien. Detta stoppades dock av förklarliga skäl. Det skulle ju gått ut över ett danskt lag. Det blev ingen fortsättning.
1963 var vi så pass bra, att vi kom med i Svenska volleybollförbundets allsvenska serie div 1 södra. Det fanns även en norra. Efter fyra år med varierande framgångar var vi det femte året mogna att vinna serien och gå till SM-slutspel för herrar i volleyboll 1967 i Gubbängshallen, Stockholm. Till konkurrenter fick vi tre lag, som alla varit svenska mästare, nämligen Kallhälls BK, Kolbäcks VK och Lidingö Sportklubb. Lidingö vann sitt andra SM, vilket skulle följas av ytterligare 14. Vi blev fyra efter en formidabel start då vi vann första set och ledde andra mot Lidingö, som sedan vann. De tog också alla sina set mot samtliga lag.
Vi hade genomfört årets serie med blott sju man. Vi var det äldsta och det enda helsvenska laget, dessutom det enda laget med de begränsade rekryteringsmöjligheter som ju frisksportidéerna innebär. Vi var för få, så vi begärde oss ned i div 2 till nästa års serie. Den vann vi, men i stället för att gå upp igen lade vi av med volleybollen vad gällde seriespel på hög nivå.
Laget bestod av: Claes Lind 26, Anders Olsson 17, Bertil Holmqvist 35, Rune Hansson 26, Sven Hedengård 36, Leif Annheden 21 och Arne Johansson 36.
Rune Hansson och Leif Annheden var också uttagna i landslagstruppen. 18 år efteråt låg vi fortfarande på en hedrande 15:e plats i maratonallsvenskan.
Även våra damer utmärkte sig i större sammanhang. Redan 1962 hade vårt damlag fått en inbjudan att deltaga i ett inofficiellt SM i Norrtälje. Man sammankallade lag från hela Sverige och gav turneringen SM-status. Till allas förvåning tog vi 3:e platsen (SM-brons). Fantastiskt gjort. Laget bestod av tre systrar Kerstin Hedengård, Sonja Johansson och Bodil Lundberg, två systerdöttrar till dessa Lena Persson (Hansson) och Anja Bennhagen samt Marianne och Bodil Hedengård. 1964 var Sonja kandidat till en plats i landslaget.
Skåne hade under en följd av år dominerat RM i volleyboll på rikslägren främst genom FK Havsörnen, som utgjort huvuddelen i distriktslaget. Senare övergick tävlingen till att gälla klubblag, vilket ganska väl sammanföll med MFK:s storhetstid i sporten. Såväl våra damer som herrar tog guld, silver och brons under många år. 1964 spelade MFK lag 1 och MFK lag 2 finalen på lägret på Orust. Efter en kämpainsats vann lag 2 guldet. Även senare har RM åter kommit att spelas mellan distriktslag där Skåne vunnit många medaljer av alla valörer. Lagen har då i huvudsak bestått av medlemmar från FK Tor, MFK och Helsingborgs FK.
Lagkapten och passare i åttio-nittiotalets svenska landslag, Jan Hedengård, är ju faktiskt fortfarande medlem i MFK där han första gången fick kontakt med volleybollen.
Mångkampen
Mångkampen, som varit en av de stora aktiviteter vi haft i klubben, började under enkla former åren 1938-39 ute på Sofiero vid Sallerupsvägen. De första grenarna var tyngdlyftning, press och stöt, stående längd och att gå långt på händer.
Mångkampen ändrades efterhand och fick mer konditionskrävande grenar som terränglöpning, simning, 1000 och 10000 m löpning. Med tid och stund fick mångkampen en mer bestämd form: Kraftprov med häv samt press med halva kroppsvikten, terränglöpning cirka 4-5 km, allmän idrott (femkamp), orientering och slutligen simning 100 och 1000 m. Meningen var att klubbens medlemmar skulle bli mångsidiga och inte stå främmande inför någon gren. Intresset var också stort och mångkampen samlade medlemmarna under många år. Många av er minns säkert dessa duster med skivstång, kompass, det kalla vattnet, den kämpiga terrängbanan, ribban som förargligt föll ned i höjdhoppsgropen, ja svett, tårar och glädje som funnits i och under vår mångkamp.
Vasaloppet
Vasaloppet har förändrats mycket från förr med djup lössnö och breda träskidor mot dagens hårdpreparerade spår och lätta plastskidor. När MFK debuterade 1965 var det fortfarande träskidor även om modellen hade förändrats något. Spårpatruller i form av utkommenderad militär packade spåren. Nu är det maskinell utrustning med helt annan kapacitet.
Håkan Troedsson och Evert Söderström var de två första som vågade sig på det vådliga äventyret. Tyvärr drabbades Evert av ”asiaten” avresedagen med 40° feber, så Håkan blev ensam vid debuten. När väl isen var bruten ökade snabbt skaran MFK:are och skidsektionen blev en expanderande och stark sektion inom klubben.
De första åren var förläggningen skolan i Vörderås, men snart fann vi att Evertsberg var idealiskt ur flera aspekter. Högt beläget med säker snötillgång för träning. Vasaloppsspåret utanför knuten och inte minst viktigt vänliga människor som ställde upp med både mat och husrum.
Klubben har genom åren varit representerad av väldigt många olika åkare. Till och med 2002 är de mesta åkarna i Vasaloppet och Öppet Spår:
Antal | ||
Ingvar Carlsson | 32 | |
Ulf Selin | 25 | |
Håkan Troedsson | 24 | |
Yngve Winholt | 24 | |
Håkan Linde | 23 | |
Åke Nilsson | 21 | |
Martin Landahl | 20 |
Vättern runt
Klubben har under många år samlat cyklister. Många har troget kört både större och mindre lopp. Det stora målet har för många varit och är Vättern Runt. Till och med 2002 har dessa MFK:are tagit sig de 30 milen runt Sveriges näststörsta sjö:
Antal | Antal | |||
Ingvar Andersson | 30 | Bo Larsson | 11 | |
Hasse Bengtsson | 29 | Joze Zabukovnik | 10 | |
Sven Falkman | 28 | Christian Bucher | 10 | |
Jonny Nilsson | 20 | Torsten Dahlgren | 8 | |
Arne Johansson | 19 | Björn Persson | 7 | |
Dan Persson | 17 | Karl-Erik Olsson | 6 | |
Martin Landahl | 16 | Patrik Billqvist | 4 | |
Jan Ekström | 16 | Claes-Hugo Thörner | 2 | |
Leif Andersson | 15 | Carl-Axel Nilsson | 2 | |
Roland Kristensson | 14 | Ingvar Carlsson | 1 | |
Holger Edlind | 12 | Håkan Carlsson | 1 |