Vår historia

Livsstilsförändring och föreningar

Under 1920-talet skedde tre saker i samhället: städerna växte och folk började känna sig instängda, monotona fabriks- och kontorsarbeten ledde till sämre hälsa och folk fick kortare arbetstid. Detta fick konsekvenser som skulle ha stor betydelse för folkrörelser och föreningslivet. I den här tiden uppstod begreppet ”fritid”. Folk fick tid för andra saker än jobb och att ta hand om hemmet. Folk kände en längtan efter solljus och frisk luft och även att röra sig mer. Träning var inte bara för idrottsmän längre! Här uppkom en marknad för nya aktiviteter, idéer och ideologier, och föreningslivet i Sverige föddes.

Idrott utan tävlingskrav

Vid den här tiden dök en tidning vid namn Swing upp. Denna handlade mest om boxning, kraftsport och annan idrott. Redaktören, Roland Hentzel, och hans bror Marcus var kritiska mot den tidens idrott. De ansåg att den var för prestations- och tävlingsinriktad och ville hellre lägga fokus på hur idrotten bidrog till en bättre hälsa och nya egenskaper. Denna typ av idrottsfokus fick namnet ”hälsogymnastik” men år 1924 övergav Marcus det begreppet och började använda ”Frisksport” i stället. Idén började spridas och flera Frisksportinriktade tidningar startades, bland dem tidningen med namnet Frisksport. Denna grundidé om att idrott och träning handlar om att må bra, snarare än att prestera på tävling, är än idag en stor del av Frisksport.

År 1931 bildades Frisksportförbundet Järnringen. Föreningen tillät bara manliga medlemmar. Detta väckte viss debatt när några kvinnor ville ansluta sig. Lösningen blev att ett nytt förbund bildades år 1934, Silverringen, där bara kvinnor deltog. Silverringen deltog på rikslägren och fick en egen sida i den nya tidningen Frisksport.

Sammanslagningar och splittringar

Under de följande åren bildades ett antal föreningar med ”Frisksport” som grundidé. I januari 1935 bildades Förbundet för Fysisk Fostran för att sedan i november slås samman med Järnringen och Silverringen till Frisksportförbundet. Detta räknas som starten på dagens organisation.

Tre år senare bildades Allnordisk Frisksport, där grundaren var hälsoprofilen Are Waerland. Förbundet bytte senare namn till Allnordiska Förbundet för Folkhälsa och 1941 gick det ihop med Frisksportförbundet till Svenska Frisksportförbundet. Waerland lämnade dock Frisksporten och startade istället Allnordiskt Folkhälsa, som blev en del av dagens Hälsofrämjandet.

Stensund, riksläger och kurser

Under 1940-talet marknadsfördes Frisksport, bland annat genom att delta i samhällsdebatter i direktsändningar på TV och radio, men kanske främst genom försäljningen av förbundets tidningar till allmänheten. Detta kostade pengar och tidningen fick det svårt ekonomiskt. Flera var dock villiga att arbeta ideellt för att få ihop pengarna som behövdes. Insamlingar startades och fonder inrättades för att stödja både tidningsförsäljning och andra projekt. Man bestämde också att avsätta pengar särskilt för att starta en egen frisksportgård.

Att ordna en central plats för stor verksamhet var såklart väldigt kostsamt. Möbelhandlaren Conrad Åhlberg, en stor stöttare av Frisksport, lade ett förslag till förbundet om att köpa Stensunds slott med marker därtill. Eftersom det var för på tok för dyrt (1 miljon kronor) tackade förbundet nej. Conrad accepterade inte detta utan bestämde sig för att hjälpa förbundet att köpa Stensund. Han bidrog själv med pengar och förbundet kunde år 1945 köpa den stora anläggningen för 180 000 kronor.

Samma år, sommaren 1945, hölls det första rikslägret på Stensund. Det varade i två veckor. Dessutom startade man upp kursverksamhet, semesterboende, slöjdverksamhet, handelsträdgård och båtbyggeri. Den dåliga ekonomin ledde dock till att mycket av den verksamheten fick läggas ned. 1950 invigdes i stället Stensunds Folkhögskola, som än idag drivs av Frisksport – och fortfarande finns en båtbyggarlinje på skolan.

Nya sporter

Under den senare delen av 1950-talet vände sig en grupp frisksportare till nya idrottformer. Trampolin och volleyboll som blivit populärt i Europa plockades in av Frisksportklubbar i Sverige och växte i popularitet. Mer än 25 % av Svenska Volleybollförbundet bestod av frisksportklubbar och Stockholms Frisksportdistrikt blev en av de första i landet att köpa en svensksåld trampolin. Flera frisksportare blev sedan framgångsrika inom båda sporterna.

1972 plockades också Innebandyn in i verksamheten, vilket blev starten för innebandys popularitet i Sverige. Sporten växte i popularitet och därmed ökade också förbundets medlemsantal. År 1990 hade innebandyn växt sig så stor att de bröt sig ur Svenska Frisksportförbundet och skapade Innebandyförbundet. Detta innebar en stor medlemsnedgång för Frisksport, som tappade ca. 10 000 medlemmar.

En organisation för hälsa utvecklas

Redan från början var begreppet hälsa centralt i frisksportrörelserna som växte fram i början av 1900-talet. Exakt vad som menades med hälsa och vilken riktning Frisksport skulle ha rådde det flera dispyter kring under rörelsens början. Vissa ansåg att det var att hålla sig frisk, det vill säga att undvika sjukdomar, som var centralt. Andra ansåg att fysisk styrka var det viktigaste, och ytterligare några ansåg att kosten var väldigt betydande. WHO definierade 1948 begreppet hälsa som ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och ej blott frånvaron av sjukdom eller handikapp”. Denna, och flera andra definitioner av hälsa, kom också att ha betydelse för hälsoorganisationers beskrivning av hälsa. I Frisksport utvecklades en helhetssyn kring hälsobegreppet och denna kom att innefatta både kost, träning, hälsa, social gemenskap personlig utveckling och avstånd från skadliga ämnen.

Alkohol- och drogfrågan

Under början av 1900-talet ansågs folkhälsan och samhället påverkas negativt av dåtidens alkoholbruk. Många ansåg att missbruket var ett stort och utbrett problem, vilket ledde till flera konsekvenser för alkoholpolitiken i samhället. År 1922 gjordes en folkomröstning om ett rusdrycksförbud, men även om det var väldigt jämt fick förbudet för få röster och gick inte igenom. Så småningom inrättades istället olika försäljningsbegränsningar, som senare skulle leda fram till att Systembolaget bildas.

För hälsoinriktade organisationer som Svenska Frisksportförbundet spelade också denna alkohol- och missbruksdebatt en stor roll. Att alkohol och droger inte hör ihop med träning och hälsa stod från början fast, men på vilket sätt och till vilken grad Frisksport skulle ta avstånd från rusningsmedel har det dock rått mycket dispyter kring under åren. På 1930-talet motionerades om ett totalförbud mot alkohol och tobak hos medlemmarna. Detta gick inte igenom då, men togs upp igen på 1950-talet och man införde ett nykterhetslöfte i förbundet, som innebar att inga medlemmar i förbundet kunde använda alkohol eller tobak i några sammanhang. För de personer som inte ville skriva på löftet fanns alternativet att vara med i Frisksportfrämjandet. Främjare hade inga medlemsförmåner, såsom rösträtt eller möjlighet att sitta på beslutande poster i förbundet, men kunde ändå vara med och stötta verksamheten.

Frågan om Frisksportfrämjandet diskuterades under många år. Först flera decennier senare skedde en förändring igen. 1994 blev frisksportlöftet frivilligt för alla medlemmar. Därmed avskaffades även Frisksportfrämjandet. Ett stort argument till detta var att man inte ville skilja på Frisksportmedlemmar och Frisksportfrämjarmedlemmar, utan att alla skulle delta i verksamheten på lika villkor oavsett om man på ett personligt plan ville avstå från alkohol eller inte. År 2002 blev däremot frisksportlöftet återigen obligatoriskt – men löftet gällde då bara för medlemmar mellan 12 – 18 år. Det drivande argumentet för införskaffandet av denna formulering var att svensk lagstiftning säger att barn och unga under 18 år inte ska bruka alkohol eller tobak, och att Frisksport också bör markera detta.

Den långa debatten om hur alkohol- och drogfrågan ska behandlas i Frisksport har lett till flera förändringar i formuleringar. Oavsett åldersgränser eller förbud står dock grundidén om ”att verka för bättre folkhälsa genom att arbeta för fysisk träning och motion och för fullvärdig kost samt att aktivt motverka all användning av alkohol, tobak och andra droger” fortfarande kvar i stadgarna.

Friluftsliv och hållbarhet

Under det sena 1960-talet dök det upp nya frågor om miljöförstöring och fred i samhället. Stora samhällsdebatter om kärnvapen, kärnkraft, krig och miljöutsläpp påverkade även ideella organisationer som Frisksport och man kunde i tidningen Frisksport läsa insändare och debatter om miljö och fred. Även friluftslivet kom att påverka hur Frisksport skulle sin syn på hållbarhet och miljö. Frisksport har under hela sin tid haft aktiviteter ute i naturen, nyttjat allemansrätten och använt naturen som en plats för träning och kreativitet, vilket lett till en vilja att bevara den har växt fram. Även om Frisksport idag inte lika aktivt deltar i samhällsdebatten kring miljö och hållbarhet är det en stor del av Frisksport, där hållbarhet handlar både om att värna om närmiljön och varandra.

Psykisk hälsa

Efter millennieskiftet har den psykiska hälsan varit omtalad på olika sätt, då bekymmer med ångest, depression och stress blivit uppmärksammade i samhället. Även detta började snabbt synas i Frisksport. Med inslag av föreläsningar om psykisk hälsa på läger och diskussioner om ämnet på kurser har detta redan börjat bli en del av Frisksporten. I framtiden kanske psykisk hälsa kommer bli en stor del för Frisksport att fokusera på som förening – vem vet?

Omorganisationer i rörelsen

Ideologiska vindar i samhället har påverkat föreningar på många sätt. En annan viktig faktor som påverkar hur föreningslivet ser ut är de statliga medel som delas ut till olika ideella organisationer. Svenska frisksportförbundet fick länge bidrag från den statliga Ungdomsstyrelsen, som ger ekonomiska bidrag till organisationer som främjar ungdomsaktiviteter och ungdomars inflytande i samhället och i föreningar. Detta bidrag var en av de större inkomsterna och förbundet hamnade därför i en svår ekonomisk kris när Ungdomsstyrelsen omformade sina regler och bidraget till förbundet uteblev. Ungdomsstyrelsen ville att en större del av deras pengar skulle gå till ren ungdomsverksamhet och för att lösa detta skapades år 1993 Frisksportens Veteranförbund, som en systerorganisation till Svenska Frisksportförbundet. Äldre medlemmar som kanske inte var så aktiva i veckoaktiviteter men ändå ville vara med i föreningen var anslutna till veteranförbundet, och de yngre medlemmarna utgjorde då tillräckligt stor andel för att få bidraget.

Vid 2010-talets början ändrades Ungdomsstyrelsens regler för bidrag igen. Då var det dock inte tillräckligt att veteranerna ingick i ett eget förbund. Därför slog man 2012 ihop Svenska Frisksporförbundet och Frisksportens Veteranförbund igen, för att 2014 bilda Frisksportens Ungdomsförbund, där ungdomsmedlemmarna sattes i fokus. I och med detta uppstod också flertalet ungdomsklubbar, eftersom Ungdomsstyrelsen (numera Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällsfrågor, MUCF) krävde att organisationsuppdelningen skulle finnas även på klubbnivå.  En motivation till detta krav var att ungdomar ska ha stor möjlighet att påverka i sin förening. Idag är de två förbunden separata organisationer som driver verksamhet med något skild riktning, även om Frisksports grundidéer är centrala i båda förbunden.