Reportage i Tidningen Frisksport, nr 1 2025.
Svenska barn och ungdomar slutar att idrotta allt tidigare. Tidig elitsatsning och press att prestera är några förklaringar. Sportjournalisten Patrik Brenning har tittat på forskning som visar att lek, glädje och möjlighet att påverka organiseringen av sin egen idrott är nycklar för att få fler att fortsätta idrotta högre upp i åldrarna.
Sportjournalisten Patrik Brenning har tittat på forskning kring elitsatsning i unga år. I boken ”Så vinner vi igen” beskriver han hur det är förödande för både elitidrotten och folkhälsan att barn slutar idrotta tidigt. Forskningen visar att idrotten och träningarna ofta är överorganiserade, att det saknas lek och att nivågrupperingar sker för tidigt.
När barn lämnar idrotten blir följden inte bara mer stillasittande bland unga, utan även att färre talanger hittas till elitidrotten.
– För att få fram en elit krävs att så många som möjligt håller på så länge som möjligt. Det är också viktigt både för bredden och för folkhälsan, säger Patrik.
Varför slutar barn att idrotta tidigt?
– Man ser att många slutar i de åldrarna när prestationskraven intensifieras, runt 13-årsåldern. Det är också då vi börjar utvecklas fysiskt på olika sätt. Majoriteten av dem som det satsas på i 15-årsåldern är födda tidigt på året och tidigt utvecklade. De får uppmuntran medan de som inte blir sedda som talanger i den åldern löper en överhängande risk att sluta trots att det jämnar ut sig till sist och att det inte är de som är födda tidigt på året som är de som blir de största talangerna i längden, berättar Patrik.
Frisksportrörelsen förespråkar rörelse genom hela livet eftersom människor i alla åldrar mår bra av att röra på sig. Många frisksportklubbar har någon typ av verksamhet där deltagarna får komma till en gymnastiksal och själva välja bland aktiviteter.
– Utifrån forskningen tror jag att den typen av ”öppen verksamhet” är gynnsam både för individer och för talangutveckling. Vi vill få barn att röra på sig så mycket som möjligt så länge som möjligt och om vi kastar in 20 barn i en gympasal då drivs aktiviteten av deras egen lust och de får mycket eget självbestämmande. Det är också lätt att våga prova på saker och det finns ingen förlust i att misslyckas. Det är ett gynnsamt sätt att lära barn att idrotta, säger Patrik.
Vad motiverar barn att idrotta?
– Lust! Oavsett ålder är det avgörande för motivationen att man känner att man är delaktig och får vara med och bestämma.
Patrik säger att fler aktiviteter borde drivas av barnen och ungdomarna själva.
– Om du lär barn att röra på sig i en miljö där de får välja aktivitet själva, då är steget mycket mindre till att de tillsammans går ut på skolgården och drar i gång själva än om jag som vuxen tar med dem till en gräsplan, har med mig utrustning och förklarar hur de ska göra. Då har jag bara lärt dem hur jag sätter i gång dem och inte hur de sätter i gång sig själva, säger han.
En av lösningarna för att få fler att idrotta längre verkar vara att idrottandet måste vara roligt och bygga mer på lek.
– Till och med elitfotbollsklubbar har nu insett att de ska öka lekandet i sina vuxenlag. Det måste vara kul att träna! Jag är själv friidrottsledare och vi leker mycket kull-lekar. Om man funderar på vad kull är så ger det korta och långa löpningar, riktningsförändringar, explosivitet, spelsinne och du måste förhålla dig till andra och identifiera med- och motspelare. Allt det är viktigt inom många idrotter men bara för att vi satt etiketten ”lek” på det så uppfattar vi det inte som kvalificerad träning. Kull är både lustfyllt och drivet av barnen själva, säger Patrik som är ledare i sin sons förening.
– Om jag ska förmå mitt barn att ta ut sig och bli svettig går det inte på något annat sätt än att han själv har bestämt sig för att göra det – det måste vara kul för att han ska tillgodogöra sig den bästa träningen.
Patrik berättar också att det ofta saknas miljöer som uppmuntrar till lek.
– Om vi ska träna så många som möjligt så länge som möjligt kan inte alla vara på konstgräsplaner, det har vi inte råd med. Lek är resurseffektiv träning och då behöver man ha platser som uppmuntrar till lek.
Sveriges kommuner och regioner, SKR, har lyft farhågan att föreningsidrotter har fått styra för mycket i stadsplaneringen.
– Det ska gärna byggas en hockeyhall, fotbollsplan eller handbollsarena och om man följer idrottens ideal finns risken att det bara byggs en typ av arena. Man kan se att när nya fotbollsplaner byggs blir det mer aktivitet där och de som redan spelar fotboll spelar mer, men det inbjuder inte till annan typ av lek bara för att man bygger fler fotbollsplaner, säger Patrik och berättar hur det blev i Vasaparken i Stockholm:
– Visionen för parken var att det skulle finnas en stor gräsyta i mitten för att barn själva skulle kunna skapa lek och rörelse. Men i vår iver att effektivisera anlades en instängd konstgräsplan med löparbana och hela grundvisionen om att barnen skulle leka där byggdes bort av oss vuxna, säger han.
Nybörjare och elit – här får alla vara med i samma klubb
Sjövalla FK finns i Mölnlycke utanför Göteborg och är landets största frisksportklubb. Klubbens trampolinsektion ”Sacro” har cirka 100 aktiva hoppare och ytterligare 200 som står i kö. Paula Nordöen är tränare i klubben sedan många år.
– Hos oss får alla vara med. Vi har grupper för alla nivåer med allt från lekgrupper till elitgrupper, berättar Paula.
Måste alla tävla?
– Nej, det bestämmer hopparen själv. Alla grupper ska lära sig grunderna i sporten och tränar på små serier med övningar de ska försöka klara. De brukar få små enkla diplom när de klarat olika utmaningar och det spelar ingen roll hur det ser ut. Min erfarenhet är att det är roligt att få utmaningar – att bara ”kasta strumpa” är kul de första veckorna och sen är det roligt att gå vidare och få lära sig mer.
Hur gör ni för att alla ska kunna vara med på sin egen nivå?
– Vi har en träningsplan för alla grupper som är en hjälp till tränarna för att de ska veta vad hopparna ska träna på. Sedan byter barnen grupper efter hand om de till exempel vill prova på att tävla. Vissa är med och tränar i tävlingsgrupper men utan att tävla – alla får vara med på sina villkor.
Hur undviker ni prestationshets?
– Vårt motto är ”Ha kul!”. Det är det vi skriver i informationsmail och det vi säger på träningarna. Jag har inte upplevt någon hets och det finns inga tränare som har några prestationskrav. Hopparna är väldigt goa och stöttande mot varandra. Vi åker på tävlingar men det är uttalat att vi inte är där för att vinna utan för att delta och ha roligt.
Att låta alla vara med har inte gjort att tävlingsframgångar har uteblivit. Sacro har haft många framgångsrika trampolinhoppare genom åren.
– Jag tror att det har med bredden att göra. Vi har många hoppare och alla får ta det i den takt de själva vill och får själva välja om de vill tävla. Det finns deltagare som blir jätteduktiga och inte vill tävla, och det lägger vi ingen värdering i utan det är upp till hopparen, säger Paula.
Hon tror att gemenskapen och glädjen är viktig för att fler barn ska vilja idrotta länge.
– Det är viktigast att ha kul! Man ska inte känna press och man ska få utvecklas i sin egen takt. Som ledare tycker jag att det är viktigt att fånga upp barnen och inte bara prata om träningen utan visa ett engagemang för deltagarna även runt omkring så att man känner sig sedd och hörd. Vi pratar mycket med varandra så att vi blir ett gäng och har roligt tillsammans, säger hon.
Förbundsordförande Mats: ”Det är precis det här vi gör!”
Mats Johansson är ordförande i Svenska Frisksportförbundet och tidigare lärare i idrott och hälsa. Han är ledare i Jönköpings FK där frisksportklubben bland annat ordnar cirkus- och trampolinverksamhet för deltagare i mellanstadieåldern.
– Vi har gemensam uppvärmning och avslutning och däremellan får barnen välja vad de vill göra. De som vill utvecklas och lära sig mycket inom till exempel trampolin eller tygakrobatik ska självklart få möjlighet att göra det. I samma hall finns andra som helst vill hänga i ringar, klättra i ribbstolar och göra kullerbyttor. Det finns ingen värdering i vad deltagarna väljer att göra, det viktiga är att alla som är här får en möjlighet att utvecklas från sin egen nivå och chansen att röra på sig på ett sätt som de tycker är kul, säger Mats.
Forskningsresultaten om hur viktig leken och glädjen är för att fortsätta idrotta förvånar inte Mats.
– Det är precis det här vi gör inom Frisksport! Jag är stolt över att vi är en organisation som är välkomnande och där alla ska få vara med på sina villkor. Det gäller både i klubbverksamheten och på vårt årliga Frisksportläger där deltagarna får chansen att prova många olika sporter på ett lekfullt sätt. Det är roligt att se att forskningen visar att vi gör rätt! säger Mats.
Bilder:
Foto från Sjövalla FK:s verksamhet: Fotograf Johan Rapakko
Foto på Patrik Brenning: Fotograf Peter Jönsson
